warinthemind

Ja, vad ska man säga om detta. Nu har jag hamnat här som säkert många andra arbetslösa eller ska jag säga arbetssökande. Ja, arbetssökande låter mindre hopplöst haha för det är så man känner sig, hopplös.

Att spendera sin tid på att skriva kommer säkert att förnya mig på många sätt. Nu kan jag säga till arbetsförmedlingen nästa gång att jag spenderar all min tid åt att skriva blogg och dela tankar med liksinnade. Undrar dock över deras reaktion haha. Två och ett halvårs högskole -utbildning för vadå? Men visst är det lite spännande ändå, att inte veta vart man kommer att hamna eller hur framtiden kommer att se ut. Vad ska hända med alla människor i detta krissamhälle?
Kommer vi alla att hamna ett steg bakåt nu i vår egna lyckotrappa? 

Det jag definitivt vet är att målen kommer att vara mycket svårare att nå. Men livet vore inte livet om allting vore lätt heller.

Det ni läsare kan förvänta er av mig är att jag alltid kommer att vara ärlig i mitt skrivande. Kan dock bli för djup i mina tankar ibland vilket å andra sidan speglar min personlighet. Det kommer skrivas om livet, smärtan, kampen och glädjen.

Men nu har min bloggoskuld tagits haha och detta tycker jag är något att hurra för :)

Until next time, peace out